En månad, jisses, så här långt utan kontakt har det nog aldrig gått... Ibland går det bra, ibland är det riktigt riktigt jobbigt, kan man verkligen förlora sin själsfrände bara så där?

Gjorde så ont i hjärtat när du ville ses och prata ut, men jag kunde inte förmå mig, litar inte på oss, du vet ju hur det blir, det kommer sluta med att vi hamnar i den vanliga spiralen igen, vi blir sams, allt är underbart, nåt dyker upp och det kraschar, sen är det en kamp att försöka ta sig ur det hela och det slutar med uppbrytande, igen. Det har hänt för många gånger förr för att jag ska inbilla mig annat...

Besatt av att sysselsätta mig och när allt rullar på så går tiden men när ska den här tomheten försvinna? Att känna mig tom skrämmer vettet ur mig...

Jag har kommit till freds med att det inte är vi, men jag är inte tillfreds med varför, att man kan älska så ruggigt mycket men ändå lira så illa ihop.

Eller försökte vi för hårt???

Allt det här ältandet...

Typiskt oss, jag går vidare genom att älta, du går vidare genom att gå vidare... Lyllo dig.

Men ljuset i det hela, mina fina rara söta vänner som tar hand om mig, ingen förstår mina turer men ändå finns alla där. Lyllo mig...  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lustigt att jag fortfarande blir förvånade när tanken slår mig att nu är det på riktigt, på riktigt över. Det var vi mot världen, allt vi har tagit oss igenom älskling och vi falerar på hjärnspöken… Jag förstår inte det här ältandet, river ju...

I dag är det verkligen tomt på jobbet och inga vänner på msn... Ensamt :-(  Det är skillnad på att vara för sig själv och känna sig ensam har jag förstått, men efter att ha levt i tvåsamhet hela ens vuxna liv så är det svårt att vara själv... Måste l...

Då är vi här, slut igen... 6:e gången, eller 5:e eller 7:e, vem håller räkningen. Det lustiga är att det gör inte mindre ont bara för att det är en upprepning, hjärtat går sönder varje gång, på olika ställen. De rätta känslorna finns där och det hand...