Direktlänk till inlägg 24 juni 2008
Det ÄR över...
Lustigt att jag fortfarande blir förvånade när tanken slår mig att nu är det på riktigt, på riktigt över. Det var vi mot världen, allt vi har tagit oss igenom älskling och vi falerar på hjärnspöken…
Jag förstår inte det här ältandet, river ju bara upp sår men tanken att aldrig mer få ha dig som min, det svider så. Om vi bara har kunnat fixat det här… Men tyvärr finns det inte oändligt många chanser och chanserna, de är definitivt avverkade för oss.
Tjejkompisarna säger, ta din tid, sköt om dig själv, men vill ju bara ha dig. Killkompisarna säger, lev, gå vidare och hitta en ny, men vill ju bara ha dig… Är jag världens största toffel eller vad… Och var har tårarna tagit vägen? Just nu känns det som hjärtat går i bitar, vill bara gråta ut, men inget… Varför?
Ska rycka upp mig, men ikväll förtjänar jag att vara svag. Ska ladda spelaren med powerballader och bara tycka synd om mig själv. Och inte att förglömma Texas pecanen i frysen…
Imorgon är en annan dag.
I dag är det verkligen tomt på jobbet och inga vänner på msn... Ensamt :-( Det är skillnad på att vara för sig själv och känna sig ensam har jag förstått, men efter att ha levt i tvåsamhet hela ens vuxna liv så är det svårt att vara själv... Måste l...
En månad, jisses, så här långt utan kontakt har det nog aldrig gått... Ibland går det bra, ibland är det riktigt riktigt jobbigt, kan man verkligen förlora sin själsfrände bara så där? Gjorde så ont i hjärtat när du ville ses och prata ut, men jag ku...
Då är vi här, slut igen... 6:e gången, eller 5:e eller 7:e, vem håller räkningen. Det lustiga är att det gör inte mindre ont bara för att det är en upprepning, hjärtat går sönder varje gång, på olika ställen. De rätta känslorna finns där och det hand...